Måndag 3/11
Det är helt sjukt.... Jag är gravid!!!! Vi ska få en bebis!!!! Jag kan inte förklara hur det känns, mer än att jag är överlycklig.
Jag skulle ha haft min mens i lördags, men den kom inte. Sen kom söndag, men ingen mens då heller.... nu började jag hoppas på att den aldrig skulle komma heller. På måndag skjutsade jag iväg min sambo (Pether) på jobbet och sen skulle jag åka direkt på apoteket, men naturligtvis öppnade inte det förrän 10.00, så då fick man snällt åka hem och vänta en stund. Under denna stund inbillade jag mig att jag kände lite mensvärk... jag åkte iallafall iväg och köpte testet och provade på en gång när jag kom hem.... POSITIVT!!!! Helt sjuk. Jag ringde till Pether direkt, och han blev riktigt överraskad, det första han sa var: - "Vilket party!"

Vid lunchtid skulle vi på banken för att betala handpenningen på huset som vi köpt, så denna dag var helt underbar (förutom att man gjorde av med 95000:- på ca 5 minuter) Snacka om att samla vuxenpoäng på en och samma dag....

Nu har man ju också fått en förklaring till varför man sov sig igenom förra veckan. Typ alla kvällar somnade jag senast 20.00. I onsdags då pether skulle iväg och träna somnade jag i soffan vid 20-tiden. Han stack iväg vid 21-tiden och då väckte han mig, men jag måste ha somnat om direkt när han stängt dörren, för när han kom hem 23.30, sov jag fortfarande som en klubbad säl i soffan.

Tisdag 4/11
Imorse gjorde vi ett grav.test till. Man måste ju vara säker. Även detta var positivt. Både jag och Pether är hur glada som helst. Det har ändå tagit oss 8 månader att komma hit. Vi bestämde oss på nyårsafton 02/03 att vi skulle börja bygga våran bebis under 2003. Den 2 februari slutade jag med p-piller.  Det är så konstigt när man tänker på att jag har en bebis inne i magen.

Den 12 december ska vi på BVC för första gånger....längtar.... Jag pratade med en urgullig barnmorska (naturligtvis inte den som vi ska ha, men ändå). Hon som vi skulle få komma till heter Katrin. Hon är egentligen stationerad på Alnö (dit vi ska flytta), så det känns ju skönt att vi får komma till henne nu direkt så man inte slipper byta barnmorska mitt i graviditeten. Än så länge har jag inte märkt av nått förutom tröttheten. Inget illamående än så länge... jag har gruvat mig för detta.... Jag hatar verkligen att må illa, så det är bara att hoppas på att man slipper.

Onsdag 5/11
Idag fyller min pappa 65 år. Vi har egentligen redan firat honom, men idag ska vi dit på middag bara. jag har bakat en tårta som jag ska ta med mig.....Det känns konstigt att inte berätta att vi ska ha barn. Men vi har bestämt oss för att vänta till jul.... det blir väl en bra julklapp.
Mår fortfarande hur bra som helst, inga illamående eller kräkningar.... hoppas det förblir så....

Torsdag 6/11
Idag har jag suttit framför datorn nästan hela dagen. Gick och la mig en stund mitt på dagen för att vila, men jag kom inte till ro så jag klev upp igen....har varit lite förkyld och haft lite ont i huvudet i några dagar + att jag har ont i ryggen. Känns nästan som ett ryggskott.....det är väl förmodligen för att man har en förkylning i kroppen. Tänkte att jag och Pether skulle gå ut och gå en sväng så man får röra på sig lite även fast man är förkyld.

Inget illamående idag heller. Imorse sa jag till Pether: - "jag vet  ju inte om jag är gravid fortfarande, jag mår ju aldrig illa". Men det ska jag naturligtvis vara glad för, jag är så himla gnällig när det gäller illamående och kräkningar. Idag kände jaglite spänningar i magen/underlivet, det kändes nästan som ägglossning....

Fredag 7/11
Inatt och idag har man fått ta tillbaka allt man sagt ang. illamående..... igår eftermiddag när Pether kom hem från jobbet så var jag så otroligt hungrig.... hade inte ätit en matbit på hela dagen. Efter en liten stund började jag må illa p.g.a. hunger så jag bara måste ha mat direkt... Vad blev det?! En tallrik fil och två mackor.... mycket bra mat.... sen mådde jag otroligt illa på kvällen. Och ryggen värkte nått enormt, kunde varken ligga, sitta och stå nästan. Mitt lilla hjärta (Pether)  åkte iallafall iväg och handlade själv och kom hem med glass (som jag inte ville ha eftersom jag mådde illa) och frukt i massor. Jag åt en clementin och en banan och då kändes det som att det släppte lite. Senare gick vi ut och gick men min rygg gjorde så ont så vi gick inte så långt.

Jag mådde ganska bra när jag gick och la mig men vaknade klockan 00.50 och mådde otroligt illa!!!! Det bara sög i hela magen och jag trodde jag skulle kräkas. Jag väckte Pether som gick upp och hämtade frukt och skorpor till mig...( han är helt underbar)  jag åt lite frukt sen blev det bättre. Jag somnade om men sov väldigt oroligt. Så fort jag vaknade till så tog jag en tugga av skorpan som jag sov med i handen..... I morse kom Pether med en smörgås och lite mjölk till sängen innan han gick till jobbet. Jag fick en liten illamående attack på förmiddagen, men sen har det varit ganska lugnt. Dricker nyponsoppa lite nu och då. Till lunch ska jag äta potatis... är faktiskt  grymt sugen på det.

Ikväll ska vi åka ut till några kompisar som har fyllt år. Det ska bli jättekul. Alla som ska dit har  barn, så då får man väl passa på att gosa lite med dem så kanske man står ut med detta illamående....

Söndag 9/11
Idag är det farsdag.... tänk om ett år, då får vi också fira det! Vi bestämde oss iallafall imorse för att berätta för mina föräldrar och vi skulle ha barn.... jag har känt mig lite orolig och ville gärna att de skulle veta så jag kunde prata med dem om det skulle vara nått. Vi skulle dit på middag ikväll så på vägen dit åkte vi förbi affären och köpte en napp och slog in i ett paket.... När vi kom dit var även min bror och hans tjej där, så de fick också veta. Alla blev jätteglada, och det känns verkligen skönt. Jag blev så glad när alla blev glad. Mamma och Helena grät lite... och det gjorde jag med. Både pappa och brorsan sa att de blev jätteglada..... Åååå det känns så skönt att ha berättat det, verkligen! Men nu ska vi inte berätta för nån fler före jul, förutom min chef då. Eftersom jag har ett ganska fysiskt tungt jobb så ska jag prata med min chef på onsdag om alternativa arbetsuppgifter, och om jag skulle kunna få arbeta dagtid istället för skift. Har redan pratat med sjuksköterskan på jobbet och hon sa att jag skulle ta kontakt med min chef... så jag hoppas det går bra.

I fredag så var vi iallafall ut till några kompisar (Håkan och Erika) som hade fyllt år. De bara kryllade av barn där, det var så himla mysigt att bara sitta där på golvet bland alla barn och veta att snart har man sin egna lilla bebis. Tidigare har jag tyckt det har varit lite jobbigt att vara bland alla barn eftersom man då längtat så mycket själv, men nu bara njöt jag.

Har inte mått illa nått mer sen i fredags. Men har försökt äta någonting nästan hela tiden, mest frukt och kex. På natten har jag kex och nyponsoppa vid sängen som jag äter lite av så fort jag vaknar till.... Hoppas jag mår bra imorgon också för då ska jag gå i skolan hela dagen.

Måndag 10/11
Idag har jag varit i skolan hela dagen.... det har gått jättebra... har varken varit trött eller mått dåligt.  Imorse var jag lite ledsen.... kändes jobbigt att gå till skolan. Var rädd att jag skulle börja må illa på skolan, men det gick ju bra. Imorgon går jag halvdag i skolan och på onsdag, torsdag och fredag jobbar jag eftermiddagsskift på jobbet.  Pratade även med sjuksköterskan på jobbet idag som sa åt mig att prata med min chef så snart som möjligt ang. ändrade arbetsuppgifter. Ringde till mig chef, och bestämde att få prata med honom på onsdag när jag kommer till jobbet.

Onsdag 12/11
Idag har jag jobbat eftermiddag, från klockan 13.30-22.00. Allt gick bra fram till klockan slog 20.00, då gick jag in i väggen. Jag var så trött så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Självklart blev vi klara lite tidigare så sista timmen satt man bara och väntade ut tiden samtidigt som man försökte hålla ögonen öppna. Jag mår alltså oförskämt bra. allt känns toppen, och igår fick jag tillbaka min statistiktenta.....VG!!!! Det kändes så skönt. Nu är det bara projektplanen som vi ska göra sen har jag avverkat 10 p Omvårdnad C, och då återstår bara ytterligare 10 p, som så småningom ska bli en uppsats.

Imorgon klockan 13.30 ska jag träffa min chef och berätta för henne att jag är gravid. Jag vill byta arbetsmiljö så fort som möjligt, men vi får väl se vad hon säger.... Jag har bestämt för mig själv att jag stannar där jag är just nu allra längst fram till nyår, sen tvingar jag dem att skaffa fram nya arbetsuppgifter. ... vi får väl se vad hon säger imorgon.

Torsdag 20/11
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev... och det har faktiskt hänt en massa saker.  I torsdags (13/11) berättade jag för min chef att jag var gravid. Hon blev glad, och sa att jag genast skulle skuta med de arbetsuppgifter jag hade, så på måndagen skulle jag få börja jobba inne på kontoret.

På lördag hade vi tjejmiddag. Jag ville berätta, men inte riktigt bestämt mig för om jag skulle göra det.  Iallafall när vi satt och åt, så berättade Therese att hon skulle gifta sig i sommar.... nästan precis när vår bebis ska komma, så då kunde jag inte hålla mig, så jag berättade. Det känns ändå skönt nu efteråt, allra helst om det skulle hända nått så kan man ju prata med dem. På söndag ringde jag också till min syster och systerdotter och berättade. Det har ju ändå gått en tid.

På måndag började jag inne på kontoret. Jag har ju jobbat där förut så jag visste ju lite hur det var. På tisdag morgon när jag står i badrummet för att göra mig i ordning till jobbet, så känner jag nått som ringer ner för benet.... BLOD!!!! Jag blir helt panikslagen och bara skriker till Pether. Han försöker lugna mig men det går inte. jag ringer till mamma så hon får komma ner. Hon ringer till sjukhuset, och där säger dom att man kan blöda de första 3 månaderna, men att jag skulle vila den dagen. På onsdagen ringde jag min barnmorska, som blev lite orolig. Hon rådde mig att åka upp på sjukhuset och bli undersökt för att se om det var ett missfall. När jag kom upp till sjukhuset var jag hur rädd som helst. Det var det värsta jag har varit med om. När jag sedan skulle undersökas började jag gråta, och kunde inte sluta. Grät under hela undersökningen, jag var helt säker på att vårt underverk var borta..... Men det var det inte. Barnmorskan såg ett litet hjärta slå, och allt såg bra ut. Vi fick också se. Så nu har vi sett vår lilla bäbis och det lilla hjärtat som slår. Det var så skönt när vi gick reda på att allt gått bra. Vi firade med att köpa hem lite god mat och bara slappa och ligga i soffan och hålla om varandra.

Idag torsdag var jag upp och hälsade på Jessica och lille Albin som är 7 veckor. Han är så grymt söt. Jag fick låna 2 mammabyxor utav henne. TACK!!!!  fast ett par var för stora än så länge men de andra kunde jag ha. Magen är ju inte så stor än, men jag tycker det är obehagligt att ha vanligt byxor på mig.... magen är ganska spänd, så de tränger ganska mycket med vanliga byxor. Imorgon ska jag gå tillbaka till jobbet. det känns skönt att komma in i vardagen igen.

Fredag 27/11
Det är helt sjukt vad tiden går fort. Nu har det gått en vecka igen, och jag har jobbat helt veckan och mått bra. Är fortfarande stundtals väldigt orolig på nått vis. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag känner mig halvstressad hela tiden. Men ibland känns det som att jag kan lugna ner mig, så det kanske börjar försvinna. Har även sovit bättre på nätterna denna vecka. Vaknar oftast bara en gång på natt och måste gå upp på toaletten. Brukar passa på att smaska lite kex och blåbärssoppa då, allt för att hålla illamåendet så långt bort som möjligt.

Idag när jag kom hem från jobbet kände jag mig alldeles utmattad. Hade lite ont i huvudet och kroppen. Lamig på soffan efter maten och trodde jag skulle bli kvar där resten av kvällen. Både inte så där jättebra, men samtidigt inte dåligt heller. Pether åkte och spelade innebandymatch, och rätt som det var spratt jag upp och kom på att jag skulle pynta iför 1:a advent.... så nu finns det ljusstakar eller julstjärnor i alla fönster + nya gardiner i köksfönster. Kändes riktigt mysigt när jag var klar. Men nu är jag dödstrött. Ska lägga mig och kolla på slutet av faddergalan och vänta på att min älskling ska komma hem.

< Tillbaka